Only time will tell

Street photography @ Helsingfors:

Alltså om nån vet inte va street photography e så försöker ja berätta kort. Alltså man tar foton av folk som int vet att de är fotade typ... Fö när människan vet att nån fotar en, så ändrar man lite. Som "försöker vara perfekt" om man säger de lite sådär elakt. I street photography försöker man få fina foton av människor i vardagliga situationer som sig själva. Kallas också documentary photography, candid photography etc.

De va kul att fota street ph. i hesa. Fö he sku man ju int riktit iisa göra i Kokkola fö här finns de int lika myki folk på gatorna o så. Men i hesa så märkt int ens största delen att ja hade kamera. En människa märkt att ja tog foto av henne o hon bara så faktist, int reagera hon på nåt sätt. Så de va riktit spännande att fota folk.

Av dihäär foton e mina 4 favoriter:
-andra foton av mannen med hatten. Ja tycker om hans min. Han e så självklart i tankarna medan han väntar att ljuset ska bli grönt. O ja diggar hans hatt.
-femte foton var barnen går hand i hand med sina föräldrar. Första flickan ler så gullit o pojken tittar på mannen som ber om pengar.
-sjätte foton av gamla kvinnen med mango-påsen. Tycker också om hennes min o foton har bra skärpa. Alla har int de fö när man ska snabbt ta en bild så använder man noo int manual focus. O sen tycker ja om att de e som en stund som ingen lagar märke till, nu vet ja int om nån kommer o första vad jag menar. Men de e som en stund när alla bara väntar att ljuset ska bli grönt o bryr sig inte riktit om folket brevid, sen har man som "frysit" det o fokusera på en människa. Vet int om nån förstår.
-Sista bilden med mannen som gräver i en roskis. Han va faktist påriktit helt brevid mig. Ja foo neråt så ja sku få en bra bild av han, en halvmeter från han, o han märkt absolut inget. Där bara gräver han flaskor från roskisen.

De va min upplevelse av street-photogaåhy från Hesa.

Ha de så bra!